Algot och Kerstins Blogg

I natt så drömde jag om denna tävling. Det var en dröm där jag glömde att utföra 4 moment för att det inte fanns någon tävlingsledare och där gruppmomentet Sittande i grupp 1 minut bytts ut mot Sittande i grupp 10 minuter. Värre än så kunde det inte bli i alla fall

Solen sken, det var på hemmaplan och jag hade fina träningskamraterna på plats för att kunna prata istället för att vara nervös. Mycket värt.

Gruppmomenten gick så bra så, vi var två tävlanden i klass 3 och jag hade dragit startnr 2. Kerstin fick ligga i bilen mellan gruppmomenten och vår tur, har märkt att hon blir mer fokuserad och mindre uppjagad på så sätt.

I alla fall...så här gick det för oss:

Sittande i grupp: 10p

Platsliggning: 10p

Fritt följ: 7,5 p. (phu, inget att skryta över. Stegförflyttningarna var bra men annars var det ett evigt plogande)

Sättande: 7.0 (rejält dk av matte, helt med flit, detta skulle vi inte nolla igen)

Inkallning med ställ o lägg: 9 p (dk ligg)

Rutan: 10 p

Hopp.apport: 10p

Apport metall: 8,5 (dk)

Vittringsprov: 7.0 (Kerstin plockade rätt pinne men bestämde sig för att släppa den, nosa av de andra och sedan plocka upp den igen. Tokfia)

Fjärr: 6,5 (Hon slänger ut bakbenen bakom sig vid "ligg"..hm...svårt att få till ett fint sättande efter det. dk)

Totalt: 168 p. Första pris

Ser ni? Ingen nolla! Och det ger resultat. Världens bästa Kerstin, mitt hjärta och älskade pansargris är uppflyttad till lydnadsklass ELIT. Jag är så stolt över vad vi fixat tillsammans, så oerhört stolt över Kerstin som orkar hålla ihop och med ständigt viftande svans. Det är total glädje att träna och tävla med henne Nu ska jag smälta detta lite, fundera över hur sjutton vi ska träna in alla elitmoment och bjuda Kärran på massor av korv. Bara därför att.

Undra just om Rally-lydnad är min grej? I helgen får jag svaret i alla fall.

Ska tillsammans med några av mina instruktörskollegor från utbildningen gå en vidareutbildning till Rallylydnadsintruktör här i Sundsvall. I kursen ingår att vi ska hålla en projektkurs och jag har turen att få hålla den åt Hundens Hus senare i höst. Lite extra kul är att Rally-lydnad kommer bli en officiell tävlingsgren under 2011 så det borde öka på intresset för sporten ytterligare

Algot ska få hänga på. Med sin rygg så är han inte i form för att plojträna agility mer och jag tror att Rallyn kommer passa honom. Allt som innehåller regelbundet intag av köttbullar utan extrem ansträngning passar Algot Hade tänkt lämna Kerstin hemma med husse men nu ser det ut som att en av mina kollegor ska låna henne och träna med i helgen. Det ska bli intressant att se om hon kan träna med någon annan samtidigt som matte är i samma lokal. Men är man Rally-Olga så är man, kan ju inte bli annat än succe

Nu är vi officiellt tillbaka från sommarvilan! Det känns på något sätt som en ny debut. Fy vad ringrostig jag var (jag, inte Kerstin). Vår kameraman/husse är på bortaturné med hockeyn så det finns inga bilder eller filmer. Ni får helt enkelt lita på mitt ord, och poängen

Sitt i grupp: 10

Platsliggande: 10

Fritt följ: 8

Sättande: 0

Inkall m stå och ligg: 5 (tjuvstart från ställandet samt dk ligg)

Rutan: 10

Hopp-Apport: 0 (hon gick runt hindret på tillbakavägen)

Apport metall: 9

Vittringsprov: 6 (satte sig ej samt släppte apporten innan tl sagt till)

Fjärr: 8

Totalt: 206 poäng, 3e pris.

De där nollorna förföljer oss, alltid är det någon Kerstin tjuvade vid inkallningen någon hon aldrig gjort tidigare. Så nu vet jag att vi måste jobba på det. Hoppet vet jag inte vad som flög i henne, på träning händer det aldrig så vi får nöta vidare. Vittringen var rent slarv och fjärren är jag så nöjd med. Så nöjd. Inte för att skiftena var perfekta men för att hon orkade. Hon håller ihop med ett glatt humör utan att det tippar över till frustration och det är jag så glad över! Domaren erkände att han var imponerad (och tillade: Och det blir jag inte ofta ska du veta) Tusen tack för det!

Vi laddar ur, och laddar om

Både Algot och Kerstin har alltid fått sova i vår säng och det har de med glädje anammat. Kerstin på min högra sida och Algot under Tomas täcke. Mysigt tycker jag, trångt men mysigt. I våras märkte jag plötsligt att vi började få mer utrymme då Algot allt mer sällan valde sängen som sovplats. Istället hittade man honom i soffan liggandes på en vit (mycket mjuk) filt från BOOM som jag fick i present i Mars. Hängde filten över ryggstödet, ja då drog han helt enkelt ner ett hörn av den att lägga huvudet på. Skönt med lite mer plats för benen skulle normalt folk tycka gissar jag, men efter några månader fick hussen i huset av någon anledning nog . Algot skulle tillbaka i sängen (Läs: Algot ska inte behöva ligga alldeles själv i vardagsrummet). Det höll dock inte herr A själv med om, nej han skulle minsann ligga i soffan hela natten.

Lösningen? BOOM-filten fick flytta från soffan till sängen, och med filten följde Algot. Jepp, ni tänkte rätt. Ännu mindre plats än förr.

Konstaterat efter helgens viltspårande är att Kerstin inte är någon vidare spårhund. Det där klockrena anlagsprovet, var kom det ifrån? (kan ju vara så att Kerstin inte har världens bästa matte i snöret efter henne heller, kan vara så) Två välsnitslade spår där jag beslutat att inte släppa henne framåt så länge hon inte spårade ordentligt. I ärlighetens namn vet jag inte om vi kommit till slutet om jag inte snitslat så bra. Yrsligt värre var det.

Kerstin själv låter hälsa att man kan väl inte vara bra på allt heller

Däremot är Algot riktigt duktig, trots att det smällde som tredje världskriget där vi spårade i Lördags så samlade han ihop sig så pass att han tog sig runt. Om än med lite hög fart beroende på stresspåslaget. Tror han växte någon decimeter efteråt, han lyckades trots skotten. Heja gubben!

Phu, nu är jag lite nervös. Kommer detta inlägg att publiceras? Kom igen nu bloggen- work with me!

Nu har jag skrivit två olika inlägg vid två olika tillfällen och bloggen har jävlats med mig varje gång. Tydligen ska det vara så idag. Så tyvärr, bara bilder. Men inte vilka motiv som helst utan världens finaste pansargrisar

Fyra klövar ligger på balkongen och tinar och blodet står i kylen. Med andra ord: Laddat för viltspår. Någon annan som verkar laddad är Kerstin som visade sitt missnöje med att klövarna låg utomhus och hon var kvar inomhus. Pip och gnäll och sedan knölade hon ihop halva kroppen på tröskeln till balkongdörren och såg missnöjd ut. Till saken hör att Kerstin aldrig gnäller, hade det varit pip-Algot hade jag inte varit förvånad(där ett tag trodde jag att hon var sjuk innan jag förstod vad gnället berodde på )

Planen för morgondagen är ett långt spår (välsnitslat!) till Kerran, utan blod. Sedan ska jag stanna upp så att hon inte kommer framåt om hon lämnar spåret. Spår= kommer framåt!

Algot som inte brukar lämna spåret ska få en utmaning även han och spåra utan blod, det tror jag han fixar galant. Han brukar vara väldigt spårsäker till skillnad från fröken K.

Blodet sparar vi å kusin V och labradåårena

Hittade den här söta bilden från mars 2009 då Skrållan bodde här. Mysigt att sova sked

Pm:et till lydnadstävlingen nästa helg har kommit nu, 4 startande i trean Yr.no lovar rejält med regn. 91 mm/dygn kallar jag i och för sig inte regn...det är vattenfall. Håll tummarna för att de hinner ändra sig....

Usch vad trist det är att inse att sköna ledigheten definitivt är slut och långa lata (och framförallt lediga!) dagar får vänta ett par månader...

Positivt är dock att med svalare väder blir det mer hundträning!

I går tränade vi sök igen, och Kerstin fick göra den roliga systemövningen vi lärde oss på lägret. Den handlar inte så mycket om sök egentligen, hunden ska varken hitta eller markera figuranterna utan bara springa till dem (medan de flyttar sig fråmåt i rutan) Efter att ha fått belöning hos figuranten ropar föraren tillbaka hunden till stigen och sedan ut igen på andra sidan. Kalaskul hälsar Kärran!

Nästa helg är det lydnadstävling klass 3 igen, tiden går fort och nu var det över 2 månader sedan vi tävlade sist (om man bortser från inofficiella på staffspecialen) Vi tränar på, som vanligt är jag inte så mycket för att sätta ihop moment med varandra tävlingsmässigt på träning för Kerstin brukar fixa tävlingssituation rätt bra ändå (får jag väl äta upp så småningom..) Är inte så mycket för att sätta ihop hela moment över huvudtaget faktiskt...visst händer det, men väldigt sällan. Har fokuserat mycket på att att springa rakt igenom rutan senaste tiden samt första skiftet i fjärren och läggandet vid inkallning.

Med husse upptagen på annat håll (hockey..) har jag och pasargrisarna raggat upp släkten för spårträning i helgen, ska nog slå på stort och tina upp klövarna